Prata nyss med mamma om bröstcanser, själva ordet canser skrämmer mig. Nog om det. Klockan tio i morgon ska man befinna sig i skolan. Ska faktiskt bli rätt så skönt. Ny start, nya människor och ny miljö. Jofan jag tror på det här, nu kör vi! Det är inte varje dag man är taggad på skolan, men jag känner på mig att det här kommer att bli riktigt bra.

Nu vill jag bara att timmarna passera. Jag är fruktansvärt trött och jag har lite halvångest. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden ibland. Och jag önskar speciellt att jag kunde läsa andras tankar ibland för jag känner mig ju sisådär ganska så dum som tror en sak men bevisas en annan gång på gång. Det känns verkligen som om att jag blir lurad, gång på gång, och att någon sitter där och skrattar åt mig. Skrattar åt att jag är så dum ibland. För jag hatar när någon säger mig en sak, men gör en annan. Det är inte okej för mig, inte okej någonstans.