Har inte riktigt fattat än, att du inte finns. Jag fattar ingenting , ja fattar inte då, jag saknar det som fanns , kan inte förstå. Dagen som du dog, dagen då du flög mot himmlen finns du alltid i mina minnen. Jag tog dig förgivet, vafan höll jag på med? Medans du låg på sjukhuset , ja du bara låg ner. Sjukdommen tog dig men drabbade oss alla. På din begravning såg jag tusen tårar falla. Dina sista månader, jag fattar att du inte orkade, men tillslut blev det att du bara somnade. Sjukdommen valde sitt, det tog ditt liv. Du gjorde det du kunde men det slutade med skit. Saknaden i hjärtat bara bränner och bränner. Bra dagar har kommit och dåliga dagar har passerat, Vila i frid farfar, det har vi graverat.
Många dagar har gått nu, två år, två jävla år. Ingen var så grym som du, du körde ditt race envis som du va. Inte så konstigt att jag är som jag är, envis... , du va min idol!
Du kommer alltid att finnas innom mig. Hoppas du har det bra där på andra sidan. Tiden utan dig har varit ganska slitsam. Jag kan inte äns se att du faktiskt är död. Saknaden är så stor att det inte finns några ord. Vi träffas igen är det är min tur att lämna denna jord...
Älskar dig farfar!