Just nu känns mitt liv som ett fia med knuff spel. Ni vet,  man blir glad när jag får ut en pjäs. Men då har spelet bara börjat... Plötsligt kommer en "idiot" och knuffar ut än och man är tillbaks på ruta ett igen. Efter en tids svårigheter har man lyckas komma rätt så långt och man har fått upp hoppet om att allt ska ordna sig, att man ska vinna det där skit spelet., att man ska bli sä där glad och lycklig. Men rätt som det är blir man knuffad igen och det är bara att börja om... tillslut orkar man inte kämpa mer.

Varför ska livet vara så komplicerat?