Ligger ihopkrupen i min säng med myskläder, ett tjockt täcke och en stor kopp med vaniljte. Känner mig inte alls bra. Nu vill jag bara att timmarna passera. Jag är fruktansvärt trött och jag har lite halvångest. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden ibland. Och jag önskar speciellt att jag kunde läsa andras tankar ibland för jag känner mig ju sisådär ganska så dum som tror en sak men bevisas en annan gång på gång. Det känns verkligen som om att jag blir lurad, gång på gång, och att någon sitter där och skrattar åt mig. Skrattar åt att jag är så dum ibland. För jag hatar när någon säger mig en sak, men gör en annan. Och så står man här igen. Då man insett att det man trodde var någonting som egentligen var någonting annat.
Känner mig sårad och besviken. Japp. Är bara så besviken.