När man trott att man gått vidare brister det på nolltid. Nu var det dags igen, en ny tsunami med nya flashbacks. Vart man än tittar eller lyssnar får man höra om den nya tsunamin i Japan och dödsantalet bara stiger. Bilder och minnen kommer tillbaka från 2004 då jag kände marken skaka, då jag gick där på stranden, just i det där ögonblicket, just när tsunamin kom. Då jag endast var 10 år gammal och fick springa för mitt liv, panikslagen utan att veta vad som hände och inte visste vart mina nära och kära var någonstans. Det är obegripligt.  
Det är helt ofattbart att en naturkatastrof kan orska så mycket skada. Jag har en helt annan syn på katastrofer nu efteråt, innan hade jag inte ens brytt mig. Men nu.. shit det går inte att beskriva.