En kompis frågade mig varför bryr du dig om honom när han beter sig som han gör?
Det är just det.. jag bryr mig fortfarande...
Jag saknar en sorg, en jävla massa minnen. Det finns något inom mig som aldrig försvinner. En obeskrivlig känsla både kärlek och hat. Jag gjorde allting, men fick inget tillbaks. Du har förändrat dig så mycket, du är inte dig lik. Jag säger att jag glömt dig och att allt är helt okej, men fuck it hur ska jag någonsin glömma dig?
Men som alla andra säger så är det ju förstås, att människor som du inte kan ändra på sig. Jag borde ha insett och jag borde ha sagt nej. För mitt livs störta misstag var att lita en gång till...