Jag har byggt en mur. Den är fan oslagbar & jag är rätt nöjd. För det river inte längre. Minnena gör inte ont. De finns där, på många ställen. Men det är inget som rubbar mig urbalans. Grejen är den att jag bryr mig inte, eller nu ljuger jag.. Klart jag bryr mig men inte alls på samma sätt som jag gjorde förut. Tycker bara att det är skönt att allt inte är som förr. Men nu jäklar är jag en ny människa som ska skita i allt som gör att man mår dålig, å bara se framåt mot nya dagar och nya möjligheter. Man lever ju bara en gång..