I min blogg får ni ständigt se bilder på mig själv. Och ni får genast intrycket av att jag älskar mig själv och är väldigt ego som bara tänker på mig själv. Det är mer än bara fel. Jag är inte alls den personen. Ok, i vissa fall kan jag vara egoistisk. Men vem fan är inte det ibland? Allvarligt. Och att ni fått för er att jag tycker att jag är snyggast i världen är också helt galet. Hade ni varit min bästa vän, eller pojkvän eller liknande så skulle ni rent av tycka tvärtom. Jag är en riktig gnällspik när det kommer till mitt utseende. Just ask my friends. Tycker nästan synd om dem ibland. Jag klagar alldeles för ofta på att jag ser helt galet ful ut. Om jag ska vara ärlig vill säga. Men vet ni varför jag inte har nämnt det här i bloggen? Jo, för att jag inte vill att ni ska tänka så. När jag skriver "att älska sig själv" och annat så skriver jag även till mig själv. Det är som en påminnelse på hur jag också ska tänka. Jag har gått igenom en hel del ni inte har den blekaste aning om. Och jag är trött på att låtsas nu.

Att jag lägger ut bilder på mig själv är ett sätt för mig att höja mitt eget självförtroende samt självkänsla. När jag får era kommentarer så ler jag, och känner mig snäppet finare. Tack vare er! Ibland när man haft en skitdag rent ut sagt så kan man få behöva höra att man ser bra ut, till exempel. Eller att man har skrivit en bra text eller något liknande. Det höjer mig, som person.

Jag skrattar mycket vilket får folk att ta mig oseriöst. Jag kan säga saker som svordomar med mera, vilket får folk att ta mig som en bitch(?). Jag vet inte riktigt vad jag ska säga när jag hör det. Det stämmer verkligen inte. Jag förstår det liksom inte. Men ja, kanske är det det som uppfattas som att vara en bitch? Vad vet jag.

Jag vet inte varför jag egentligen bryr mig. Är väl trött på att uppfattas fel, antar jag.