Din tid är över. Chanserna är slut, för inget kan förändra det faktum, att det aldrig, att det aldrig kan bli som förut. Det gör ont nu, men det blir bättre. Jag tröstar mig själv med att det inte kan bli sämre. Tiden läker alla sår, men just nu så mycket mer än jag tål. Du gav mig löfte efter löfte, du gav mig kärlek. Kärlek som jag trott på, kärlek som var sanning. Men inget spelar nån roll nå mer. Finns så många minnen, kan inte glömma det som hänt, du har svikit alla löften, snälla kom inte igen.
Ta dina drömmar, dina löften, våra minnen, alla foton, ja ta allt som du vill ha, för jag tänker inte stanna kvar. Spara dina tårar, din förklaring, packa din väska o dina saker, glöm våra drömmar, osv osv.